måndag 26 september 2016

Björnstad av Fredrik Backman

Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 978-91-6420-496-7
Serie: Björnstad #1
Språk: Svenska
Antal sidor: 473
Finns hos: Adlibris / Bokus 

************************************************************************************************************************************
Handling: Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? Bara allt. Den betyder bara allt. 

Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar, och om de fruktansvärda saker vi ibland gör för framgång. Den handlar också om Peter, som flyttar hem efter proffskarriären för att bygga upp sin moderklubb och Mira som samtidigt offrar en advokatkarriär för att bosätta sig i skogen med man och barn. Det är en saga om idrott och familj, och hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn. 

Björnstad är Fredrik Backmans allvarligaste och mest ambitiösa roman hittills. En berättelse om kärleken till en folkrörelse, men även om manlighet, identitet och längtan efter att få visa vem man verkligen är. 
~Goodreads.com~
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer: Nu har det gått ca en vecka sen jag läste ut den här boken och jag ska försöka sammanfatta mina tankar om den. Jag ber om ursäkt om denna recension är något spretig och så lång, men jag är fortfarande så tagen av den här boken. Herrejisses vilken läsupplevelse detta var. Den här boken knockade mig fullständigt. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva för det finns inte tillräckligt med lovord för Björnstad.

Vem har inte sett fram emot en ny bok av Fredrik Backman. Förväntningarna på Björnstad var givetvis skyhöga från min sida eftersom jag tokälskat precis varenda bok han skrivit och jag var säker på att jag skulle älska även den här. Jag blev lite orolig i början eftersom den skulle handla en del om hockey (jag kommer tillbaka till det) och tänkte att jag hade nog byggt upp mina förväntningar lite väl mycket. Men jag kunde pusta ut för Backman uppfyllde varenda uns av förväntningar jag hade, han levererade med besked kan man säga och mina känslor var all over the place.

Björnstaden skiljer sig mycket åt ifrån Backmans tidigare böcker, det är mycket allvarligare, mörkare och det är flera personer som står i fokus. I Björnstad är det hockeyn som utspelar en central roll i samhället och det är det som håller ihop samhället. Jag själv tycker inte om hockey alls och har väl aldrig sett Tre Kronor spela, men jag förstår kärleken till en sport då jag själv spelade basket i 8 år. Basketen var en mycket stor del av mitt liv, träning tre gånger i veckan, matcher i stort sett varje helg, och sen träna själv när det inte var träning med laget. Vet inte hur många timmar jag kunde stå med den där bollen och göra mål efter mål. Efter åtta år råkade jag ut för knäskador i båda knäna och det var tack och hej till sporten. Så jag kan förstå passionen och vinnarinstinkten. Björnstad är dels en bok om hockey, det är mycket hockey det ska man ha klart för sig men det är så mycket mer än en bok om hockey, så så mycket mer.

Det här är en oerhört viktig bok. Mycket gripande och rörande, jag vet inte hur många gånger jag satt där med tårarna i ögonen. Björnstad är oerhört aktuell. Det tunga ämnen som berörs men Backman gör det på ett fantastisk sätt trots att jag blir arg många gånger över att offret i det här flickan som ska skämmas. Jag blir rent ut sagt förbannad på det samhället och dagens samhälle där detta finns och pågår. Jag ville bara ge henne en kram och alla andra utsatta där ute. Den här boken borde läsas av precis alla, i skolan, på arbetsplatsen, alla som jobbar inom idrott you name it, och framförallt av pojkar och unga män. Det här skulle kunna hända eller rättare sagt det händer.

Det är helt otroligt att Backman kan sätta sig in i flera personers känslor och sits. Han beskriver tankar och känslor på ett så trovärdigt sätt oavsett vilken av karaktärer, ålder och kön. Jag skulle kunna citera nästan hela den här boken, det är så fint. Det är en njutning att läsa hans språk och vi ska vara förbannat stolta över att ha en sådan fantastisk författare i vårt land.

Det här är lätt årets bästa bok, utan tvekan. Och en av de bästa böcker jag någonsin läst. Det kommer dröja länge innan jag ens är i närheten av en sån här bok. Andra delen kommer 2017 och det kan inte komma tillräckligt fort.

Jag skulle kunna skriva en hel avhandling på den här boken och vad den gjorde med mig och hur underbar den är men jag sätter punkt nu. Äntligen tänker ni säkert men jag säger bara LÄS DEN!  

Betyg: 5 av 5.

Böcker jag läst av Fredrik Backman:
En man som heter Ove
Saker min son behöver veta om världen
Min mormor hälsar och säger förlåt
Britt-Marie var här

torsdag 22 september 2016

Leon av Mons Kallentoft & Markus Lutteman

Titel: Leon
Författare: Mons Kallentoft & Markus Lutteman
Förlag: Bookmark Förlag
ISBN: 978-91-8744-125-7
Serie: Herkulesserien #2
Språk: Svenska
Antal sidor: 367
Finns hos: Adlibris / Bokus 

************************************************************************************************************************************
Handling: Ett odjur på jakt i Stockholm. 

En skräckslagen pojke hålls fängslad i en bur i ett bergrum. En filmkamera fångar upp hans gråt bakom järngallret. Som en mörk, lejonlik skugga rör sig kidnapparen i bakgrunden under en digitalklocka som obönhörligen räknar ner. 

När kriminalinspektör Zack Herry får se den direktsända filmen förstår han vilket fruktansvärt öde som väntar pojken och svär att han ska hinna fram till bergrummet i tid. Samtidigt håller Zack på att förlora kampen mot sitt missbruk, och hans vän och kollega Deniz är på väg att ge upp hoppet om honom. 

I ett mörkt och kallt Stockholm följer en skoningslös lek en lek där Zack Herry aldrig har varit närmare döden. 
~Goodreads.com~
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer: Jag tyckte verkligen om första boken i den här serien, huvudkaraktären Zack var så annorlunda från andra karaktärer. Eftersom jag tyckte om Zack hoppades jag såklart att även denna skulle vara detsamma. Och jag måste säga att Leon är ännu bättre, det är inte ofta jag brukar tycka kanske att uppföljaren är bättre än första delen i en serie. Men här är det verkligen det.

Det första som slår mig när jag börjar läsa är att jag glömt en hel del från första boken. Men det är snyggt skrivet med bra referenser som gör att jag snabbt kommer ihåg vad som hände. Mina vänner detta är sträckläsning på hög nivå, man vill bara fortsätta att läsa och sidorna fullkomligt slukar jag.

Leon är en lysande bok. Tempot är oerhört högt och det händer hela tiden något som för handlingen framåt. Historien är riktigt brutal och vidrig, när barn far illa då vänder det sig i magen på mig och jag mår riktigt illa, det blir väldigt jobbigt ibland att läsa men det är så spännande och bra så man vill ju fortsätta att läsa.

Jag får liksom svårt att bestämma mig för vad jag ska tycka om Zack. Han vill ju göra rätt för sig men han dras allt mer och mer ner i sitt missbruk. Jag har svårt att föreställa mig att hade detta varit på riktigt att en polis så pass nedbruten av missbruk skulle kunna fungera någorlunda på sitt arbete.

Mycket bra uppföljning med och om kriminalkommissarie Zack Herry. Ser fram emot flera böcker i den här serien. Ja bok tre har ju kommit ut så den måste jag lägga mina händer på. 

Betyg: 4 av 5.

Böcker jag läst av Mons Kallentoft & Markus Lutteman:
Zack

tisdag 20 september 2016

Gloria av Åsa Hellberg

Titel: Gloria
Författare: Åsa Hellberg
Förlag: Forum Bokförlag
ISBN: 978-91-3714-599-0
Språk: Svenska
Antal sidor: 351
Finns hos: Adlibris / Bokus 

************************************************************************************************************************************
Handling: Gloria har panik. Hon är Stockholmsoperans mest självlysande stjärna men nu ska hon repetera Carmen, mot sin gamla kärlek Dominic. Han som lämnade henne för att göra internationell karriär, är tillbaka. Gloria inser att det kommer att påverka hennes behagliga liv på ett sätt hon inte alls planerat för. Som 53-årig sångerska borde hon tänka på pension snarare än på passion. 

Även hennes lillasyster Agnes liv är omtumlande. Hon är flygkapten och i vanliga fall och balanserad, men när äktenskapet krisar flyr hon hem till Gloria. Systrarna har alltid stått varandra nära även om de är väldigt olika. För första gången sedan de var små umgås de nu dag som natt. Saker från barndomen kommer upp till ytan och medan de gräver i sitt förflutna växer dramat på Operan, både på scen och privat. Rollfiguren Carmens öde vävs samman med Glorias eget liv på ett högst dramatiskt och oväntat sätt. 
~Goodreads.com~
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer: Jag fick en trevlig förfrågan av Åsa Hellberg om jag ville läsa hennes senaste bok Gloria, och det ville jag såklart då jag verkligen tyckt om hennes böcker som jag hunnit läsa.

Åsas böcker handlar om kvinnor i 50-års åldern. Nu har jag ganska många år kvar till 50 men det gör ingenting man känner liksom ändå igen sig i vissa känslor och tankar som hennes karaktärer har. Man behöver verkligen inte vara i den åldern för att uppskatta och gilla hennes böcker.

Jag tyckte väldigt mycket om att handlingen utspelade sig på Operan och i opera världen, jag är ett stort fan av klassisk musik och opera så det var trevligt att få läsa om den miljön och ta del av den världen. Jag gillade självaste Gloria som karaktär, det är en kvinna med pondus som vet vad hon vill. Tyckte även om hennes syster Agnes, var också en härlig karaktär, två friska fläktar helt enkelt.

Åsas romaner är lite åt feel-good hållet skulle jag vilja säga blandat med en något allvarligare ton som griper tag i en. Roliga är de också med en härlig dos humor, jag skrattade till ett par gånger åt härliga kommentarer och händelser. Systrarna Gloria och Agnes påminner lite om mig själv och min syster. 

Det här är en charmig och varm bok med spännande miljöer som jag verkligen rekommenderar er att läsa. 

Betyg: 4 av 5.

Böcker jag läst av Åsa Hellberg:
En liten värld
Toscana tur och retur

Denna bok var ett recensionsexemplar från Forum bokförlag och författaren, stort tack för den.

måndag 19 september 2016

Film: Batman v Superman: Dawn of Justice

Titel: Batman v Superman: Dawn of Justice
Premiär: 23 mars 2016
Längd: 2 h 31 min
Skådespelare: Ben Affleck, Henry Cavill, Amy Adams, Jesse Eisenberg, Diane Lane, Laurence Fishburne, Jeremy Irons
Genre: Action | Adventure | Sci-Fi  
Betyg på IMDb: 6,8
Länk till IMDb

Handling: "Av rädsla för vad en gudalik superhjältes ohämmade krafter kan leda till tar sig Gothams egen brottsbekämpare av Metropolis högaktade hjälte. Samtidigt frågar sig världen vilken hjälte de faktiskt behöver, för medan Superman och Batman strider mot varandra uppstår ett nytt hot, ett hot större än någon mänsklighet tidigare skådat"

Kommentarer: DC försöker nosa Marvel i hasorna men det går lite sisådär om man säger. Man of Steel tyckte jag sisådär om, det var liksom ingen kioskvältare för mig. Kunde inte låta bli att inte se denna, 2 timmar och 30 minuter trodde jag att jag skulle behöva genomlida. Tji fick jag när det visade sig att jag skulle se en extended cut/version och Batman v Superman visade sig vara strax över 3 timmar. Och genomlida var precis det jag fick göra. Det här är så himla segt, tempot är segt, dialogerna är sega, allt är bra så himla segt innan den stora striden. Man försöker berätta en historia där Superman och Batman är fiender, till slut möts de för att döda varandra men givetvis enas de för att rädda jorden. 

Jag blev inte klok på vad Lex Luthor ville och vad han var ute efter. Jesse Eisenberg är mest bara irriterande med sitt överspel. Ben Affleck fick ju axla rollen som Batman efter Christian Bale i fantastiska The Dark Knight-trilogin. Mycket kontroversiellt bland DC fansen men jag tycker att Affleck gör en stabil insats. Henry Cavill är tillbaka som Stålmannen/Clark Kent, jag är helt oförstående hur han lyckas landa de roller han gör. Karln har lika mycket karisma som ett smörpaket. Han är helt charmlös och hans kemi med Amy Adams är obefintlig, scenerna de har tillsammans där de ska spela kärlekspar är bara så himla pinsamma att titta på för de har noll kemi. Visst han ser ut som Superman och är vältränad, det är det hela. 

Filmens största behållning är Gal Gadot som gör en cameo som Wonder Woman. När hon gör entré så total dominerar hon skärmen, hon har en liten roll men det är ju för att preppa oss för kommande Wonder Woman filmen som kommer nästa år. 

Filmens slutdel hintar lite om kommande Justice Leage-filmen, en film som jag givetvis är nyfiken på. Vi får en liten hint om Aquaman och The Flash. Visst känns de scenerna lite väl inkastade men det är väl för att få upp tittarens intresse för DC kommande film. 
Jag kände bara att detta var en förvirrande film, det är mycket som ska introduceras och det känns inte som att regissören själv visste vad han ville med den här filmen. 

Film: Edge of winter

Titel: Edge of winter
Premiär: 2 augusti 2016 (USA)
Längd: 1 h 29 min
Skådespelare: Joel Kinnaman, Tom Holland, Rachelle Lefevre, Percy Hynes White
Genre: Drama | Thriller  
Betyg på IMDb: 5,2
Länk till IMDb

Handling: "Elliot Baker ser möjligheten att utveckla en bättre relation med sina två söner när hans ex-fru, Karen och hennes nya man åker på semester och lämnar pojkarna med honom. Men det hela förvandlas snart till ett mardrömslikt äventyr när de blir strandsatta i en övergiven stuga långt ut i vildmarken."

Kommentarer: Den här filmen såg jag mest för att Joel Kinnaman är med i den. Hade det inte varit för någon av mina favoritskådespelare hade jag nog inte sett den. Edge of winter började bra men sen gick det bara utför. 

Till en början sympatiserar man med Kinnamans karaktär, en pappa som inte riktigt har fått vara en del av sina pojkars liv. Och nu ska han äntligen få spendera tid med dem och förhoppningsvis lära känna dem bättre. Han tar med dem på en tur i den iskalla vildmarken, där han lär dem skjuta och köra bil. Men givetvis går det utför då det visar sig att pappa inte riktigt är vid sina fulla sinnes bruk. 

Skådespelarna gör en stabil insats speciellt Tom Holland. Denne unge kille är en riktigt begåvad skådespelare. Trots att den är 1,5 timme lång så känns den lite väl långdragen och långsam trots att det händer grejer i stort sett hela tiden. Men det blir lite detsamma mest hela tiden. Det är ett vackert foto och jag får nästan klaustrofobi när de är ute i den öde stugan ute i vildmarken totalt isolerade. Men den spårade helt enkelt ut och allt blir lite väl förutsägbart. 

söndag 18 september 2016

Book hangover efter en underbar läsupplevelse


Jag läste ut Fredrik Backmans fantastiska Björnstad igår och jag är fortfarande helt tagen av den boken. Jag kan inte sluta tänka på den, för den är helt makalös fantastisk. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jo ta mig samman och försöka mig på att skriva en recension på den. Jag vet inte hur jag ska finna orden till att skriva ner det jag känner för den boken. Det var länge sedan jag blev såhär tagen av en bok.

Känns som att jag stått halva dagen framför min bokhylla för att välja nästa bok jag ska läsa och det känns helt omöjligt efter de känslorna jag känner efter Björnstad. Det är inte så att jag inte har något att läsa, hej ca 98 olästa böcker men ingenting lockar mig efter den här läsupplevelsen.

Så det har blivit Netflix större delen av dagen och strax blir det en promenad i detta underbara höstväder med syster.

lördag 17 september 2016

Snövit ska dö av Nele Neuhaus

Titel: Snövit ska dö
Författare: Nele Neuhaus
Förlag: Bonnier Pocket
ISBN: 978-91-7429-539-9
Original titel: Schneewittchen muss sterben
Språk: Svenska
Antal sidor: 436
Finns hos: Adlibris / Bokus 

************************************************************************************************************************************
Handling: En grå och regnig novemberdag finner några byggarbetare skelettet efter en ung flicka på den gamla övergivna militärflygplatsen utanför Frankfurt. Kort därefter blir en kvinna nedknuffad från en gångbro vid motorvägen inte långt därifrån. 

Kriminalpoliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein upptäcker snart att spåren efter de båda händelserna pekar åt samma håll, och deras efterforskningar leder till det förflutna. Mer än tio år tidigare försvann två tonårsflickor, Laura och Stefanie, i den pittoreska lilla byn Altenhain. Trots bristen på säkra bevis pekades Stefanies tjugoårige pojkvän Tobias ut som förövare och dömdes till fängelse. 

Nu är han ute och har återvänt till sitt barndomshem. Där möts han av bybornas fientlighet och misstänksamma blickar, och kanske mer än så. Kvinnan som knuffades från bron visar sig nämligen ha en koppling till Tobias. Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein försöker bringa klarhet i överfallet, men hindras av en mur av tystnad. När ännu en flicka försvinner i Altenheim börjar en häxjakt i byn. 
~Goodreads.com~
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer: Snövit ska dö har knappast undgått någon bokbloggare. Känns som jag läst om den på var och varannan blogg, jag har även hållit i den ett flertal gånger när jag varit på Akademibokhandeln men av någon anledning tog det mig tid att köpa den. Men nu har jag äntligen läst den. Kul att läsa en bok som utspelar sig i Tyskland, speciellt deckare för det kan jag inte komma på att jag gjort tidigare.

Snövit ska dö blev Nele Neuhaus stora internationella genombrott, den fjärde boken i serien om poliserna Oliver von Bodenstein och Pia Kirchoff men den första att översättas på svenska. Hängde ni med? Kände att det blev lite rörigt där. Det är en fristående bok så egentligen behöver man inte ha läst föregångarna för det är ändå lätt att komma de båda poliserna nära inpå livet. Visst kan jag ibland känna att det är synd att inte föregångarna har blivit översatta då de båda refererar till tidigare händelser som jag gärna hade velat veta mer om. Men annars funkar det, hoppas man översätter serien från början och även resterande böcker.

Det tog inte många sidor förrän jag var fast i den här boken, det här är verkligen en bladvändare. Det är en bra kriminalroman, välskriven och spännande, högt tempo, intrigen tar nya vändningar nästan hela tiden, man hinner misstänka nästan varenda en innan det nystas upp mot slutet.  

Jag gillar hela den här iden med att handlingen utspelar sig i en liten by där alla känner alla, det skvallras om allt och alla, där alla håller alla om ryggen osv osv. Jag hade inte velat leva så själv men det var passande för denna historia.Vad gäller fallen med de två flickorna så tycker jag att det var väldigt spännande att följa. Jag hade mina aningar om vad som hade hänt och vilka som var inblandade, trodde jag ja men jag var ute på fel spår flera gånger. Det var inte förrän mot slutet som allt stod klart och hur det hängde ihop. Dock tyckte jag att slutet var lite väl rörigt och det kändes lite väl hastigt samtidigt som jag tyckte att Neuhaus knöt ihop säcken väl och alla frågor blev besvarade. Sen tyckte jag även att den var lite för långdragen den hade kunnat kortats ner en bit.

Jag gillade verkligen Kirchhoff och Oliver von Bodenstein, de var båda lätta att gilla. I den här boken kommer vi von Bodenstein nära inpå livet, Pia inte lika mycket. Hoppas lära känna henne i kommande böcker. Tobias var även en person som jag lätt sympatiserade med. Han är en otroligt stark person efter allt han har gått igenom. Men det var för många karaktärer att hålla reda på och komma ihåg, många av dem hade kunnat strykas. Men helt klart en bra och läsvärd bok.

Betyg: 4 av 5.

fredag 16 september 2016

Veckans bokbloggsfråga – Vecka 37

Veckans bokbloggsfråga lyder: Vilken bok ser du mest fram emot att läsa bland höstens kommande böcker? Eller läser du någon serie där du ser fram extra mycket emot nästa del? eller har du någon favoritförfattare där du knappt kan vänta tills hen släpper en ny bok?
 
Jag ser så mycket fram emot Lars Keplers nya om Joona Linna, jag tyckte sådär om Playground. Så det är underbart att Joona snart är tillbaka, Kaningjägaren släpps i oktober och väntan är olidlig. Den är redan förbeställd sedan länge.

Sen måste jag erkänna att jag inte har så stor koll på kommande böcker, har inte bläddrat/surfat runt så mycket. Fredrik Backmans nya Björnstad har ju varit så efterlängtad och den håller jag precis på och läser. Men annars så har jag inte så stor koll på kommande böcker *skäms lite*

torsdag 15 september 2016

Nytt i hyllan #72

Två st trevliga böcker som har kommit hem den senaste tiden är dessa två:

Fredrik Backmans efterlängtade Björnstad. Fick hem den igår och började på den i morse innan det var dags att gå till jobbet. Jag beställde den från Adlibris och man kunde välja att beställa den signerad till samma pris så varför inte tänkte jag. Det var minst lika spännande att se om han skulle skriva något mer som att få hem själva boken :)

Jag fick för ett par veckor sedan ett mycket trevligt email av Åsa Hellberg om att läsa hennes senaste bok, Gloria. Mycket tacksamt tackade jag ja till de. Stort tack till dig Åsa och Forum bokförlag. Så kul att den kom hem signerad, tack snälla :) Jag läste ut den här om dagen så recension kommer mycket snart.


tisdag 13 september 2016

Lilla smycket av Patrick Modiano

Titel: Lila smycket 
Författare: Patrick Modiano 
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag
ISBN: 978-91-8649-735-4
Original titel: La petite Bijou
Språk: Svenska
Antal sidor: 128
Finns hos: Adlibris / Bokus 

************************************************************************************************************************************
Handling: "Minst tolv år har gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Chatelet vid rusningstid. Jag följde folkströmmen på rullbandet i den ändlösa gången. En kvinna var klädd i gul kappa."

Artonåriga Thérése tycker sig i kvinnan känna igen sin mor som påstås ha dött i Marocko tio år tidigare. Hon beslutar sig för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ned i ett smärtsamt förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt. 
~Goodreads.com~
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer: Jag fick den här boken av en av våra stamgäster på jobbet som vet att jag tycker om att läsa, så himla gulligt. Jag hade inte hört talas om Patrick Modiano innan han fick Nobelpriset. Det är inte ofta jag känner till Nobelpristagarna faktiskt. När de sedan har kommit till Stockholm för Nobelfestligheterna har jag faktiskt träffat en rad av dem som fått priset i litteratur då de alltid bor på mitt jobb. Men nu har jag läst min första bok av Modiano. Jag har inte läst så många nobelpristagare men min känsla är att Lilla smycket är en lättläst bok för att vara en nobelpristagare. Jag inbillar min liksom att de ska vara långa och inte så lättsmälta, jag kan såklart ha fel men det är  en känsla jag har fått helt enkelt.

Jag har lite blandade känslor för den här boken. Min första tanke var att jag inte riktigt fattar denna bok, jag hinner liksom inte med i alla hopp som sker tillbaka fram och tillbaka i tiden, den blir för rörig ibland trots det korta sidantalet. Efter ett tag känner jag att ja det händer inte så överdrivet mycket i den.

Miljöbeskrivningarna däremot är fina, jag älskar Paris och staden spelar  en viktig roll i den här romanen. Modiano beskriver dess gator så himla stämningsfullt och vackert, jag känner dimman och dunklet. Har man inte varit i Paris vill man dit och har man varit där vill man tillbaka.

Det är inget fel på språket för det är faktiskt fantastisk och visst det är en sorglig historia men den berörde mig inte så mycket faktiskt. Lilla smycket handlar om ensamhet, saknad och sorg men jag blev inte så berörd som jag kanske hade velat bli. Visst blir jag berörd av den lilla flicka som Thérése är barnvakt åt med de bisarra föräldrarna, men inte mer än så fast jag egentligen borde av Théréses öde.

Betyg: 3 av 5.

måndag 12 september 2016

Film: The Nice Guys

Titel: The Nice Guys
Premiär: 8 juni 2016
Längd: 1 h 56 min
Skådespelare: Ryan Gosling, Russell Crowe, Angourie Rice, Matt Bomer, Margaret Qualley, Yaya DaCosta, Kim Basinger
Genre: Action | Comedy | Crime  
Betyg på IMDb: 7,5
Länk till IMDb

Handling: "The Nice Guys utspelar sig i 1970-talets Los Angeles där den misslyckade privatdetektiven Holland March och den inhyrda torpeden Jackson Healy tvingas samarbeta för att lösa ett fall med en försvunnen ung kvinna, samt det till synes orelaterade dödsfallet av en porrstjärna. Under deras utredning avslöjar de en chockerande konspiration, som sträcker sig ända upp till de högsta makthavarna."

Kommentarer: The Nice Guys är helt enkelt kärlek vid första ögonkastet. Jag kände på mig att jag skulle gilla den här filmen när jag såg trailern första gången, och så rätt jag hade. Härligt att se en så här annorlunda film nu med alla specialeffekter och CGI, inte för att jag har emot det i vissa filmer men ibland är det så skönt att se en annorlunda film. Detta är en uppfriskande actionkomedi. Hela känslan är 70-talet med miljöerna, hur den är filmad, stämningen, musiken, bilarna och kläderna, riktigt härligt att få uppleva 70-talet. 

The Nice Guys är rolig, väldigt rolig och lyckas samtidigt vara en tuff action. Jag skrattade högt åt många scener och dialoger. Det är ganska våldsamt ibland men det görs på ett så himla roligt sätt att man skrattar åt det, skrattar på ett bra sätt. Men det är framförallt humorn som sticker ut, den komiska tajmingen mellan Russell Crowe och Ryan Gosling är perfekt. Det märks att de har roligt och gillar varandra för de har en superbra personkemi. Att Ryan Gosling är rolig bevisade han i Crazy, Stupid, Love, här är han ännu roligare och så on point. Men att Russell Crowe kunde vara så rolig hade jag faktiskt ingen aning om. Goslings rollfigur har en 13-årig dotter som spelas för mig nykomlingen Angourie Rice. Hon är riktigt begåvad och lyckas ibland stjäla scenen från sina motspelare. 

The Nice Guys är en härig filmupplevelse. Det är inte helt omöjligt att det skulle kunna komma en The Nice Guys 2. Jag hoppas verkligen det och det med både Gosling och Crowe tillbaka i huvudrollerna. 

Film: The Bourne Identity

Titel: The Bourne Identity
Premiär: 18 oktober 2002
Längd: 1 h 59 min
Skådespelare: Matt Damon, Franka Potente, Chris Cooper, Julia Stiles, Clive Owen, Adewale Akinnuoye-Abgaje
Genre: Action | Mystery | Thriller  
Betyg på IMDb: 7,9
Länk till IMDb

Handling: "Jason Bourne hittas medvetslös med två kulor i ryggen. Han överlever, men har förlorat minnet. Det blir snart uppenbart att han måste ta reda på vem han är för att överleva. Bourne jagas av lönnmördare och kämpar mot klockan, och upptäcker snart att även han har en tydlig talang för mord."

Kommentarer: Bättre sent än aldrig med att se denna film. Nu tog jag tag i det, jag vill se den senaste Jason Bourne filmen så jag har ju ett par att se innan jag kommer till den som släpptes i år. Jag hade ingen aning om att The Bourne Identity och Jason Bourne är baserad på Robert Ludlums bok/böcker, har inte läst hans böcker. 

Jag tyckte filmen var bra, egentligen ingenting speciellt, känns nästan som man har sett konceptet förr. Det är en fullspäckat actionfilm där det hela tiden händer något minus alla byggnader osv som sprängs. Jag gillade konceptet med Bournes förlorade minne och det var intressant att följa hans flykt och att försöka ta reda på vem han är, vem han kan lite på och inte. 

Tekniken har ju verkligen utvecklats sedan den här filmen kom, var nästan lite konstigt att se de “gamla” datorerna, äldre version av photoshop osv. 

I början hade jag svårt att ta Matt Damon som Bourne och jag hade svårt att faktiskt bry mig om honom och ta honom som en livsfarlig agent men det släpper och Damon växer in i rollen. Till sin hjälp har han Franka Potente som hjälper honom fly och ta reda på vem han är. Men jag vet inte hon kändes bara så himla malplacerad. Själva romansen mellan henne och Bourne kändes bara väldigt påtvingad. Det kändes som att man hade med det för att det ska vara så inte för att det passade själva storyn. 

The Bourne Identity är inte den bästa agentfilm jag sett men absolut en sevärd och underhållande film. 

onsdag 7 september 2016

Harry Potter and the Cursed Child av J.K Rowling & John Tiffany & Jack Thorne

Titel: Harry Potter and the Cursed Child
Författare: J.K Rowling & John Tiffany & Jack Thorne 
Förlag: Little, Brown UK
ISBN: 978-0-7515-6535-5
Språk: Engelska 
Antal sidor: 343
Finns hos: Adlibris / Bokus 

************************************************************************************************************************************
Handling: Based on an original new story by J.K Rowling, Jack Thorne and John Tiffany, a new play by Jack Thorne, Harry Potter and the Cursed Child is the eighth story in the Harry Potter series and the first official Harry Potter story to be presented on stage. 

It was always difficult being Harry Potter and it isn´t much easier now that he is an overworked emplyee of the Ministry of Magic, a husband and a father of three school age children. 

While Harry grapples with a past that refuses to stay where it belongs, his youngest son Albus must struggle with the weight og a family legact he never wanted. As past and present fuse ominously, both father and son learn the uncomfortable truth: sometimes, darkness comes from unexpected places. 
~Goodreads.com~
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer: Jag var först lite i valet och kvalet om jag skulle läsa den här boken. Jag älskar Harry Potter böckerna så himla mycket, så var helt livrädd för att bli besviken. Efter mycket velande fram och tillbaka bestämde jag mig till slut att den skulle bli läst. Och jag ångrar det inte en sekund, alls.

Det var helt underbart att få återvända till magins värld och Hogwarts. Om vi ska börja med det som markant skiljer sig från föregångarna. Det märks att J.K Rowling har varit involverad men att den till största delen är skriven av någon annan, man saknar det där magiska sättet som hon skriver på och beskriver på. Ibland får jag lite känslan av att det är fanfiction, något som jag aldrig har läst eller ens har lust till att läsa.

Jag visste ju att detta skulle vara ett manuskript, så det var jag förberedd på.Det störde mig inte alls och jag hade inga problem att läsa den som manuskript. Det var väldigt lätt att komma in i formatet, var otroligt lättläst och snabbläst. Medan jag läste föreställde jag mig ofta hur detta ser ut på scen och jag vill så gärna åka till London och se pjäsen.

Jag tror att det är bra om man känner sin Harry Potter-värld och dess karaktärer innan man ger sin ann på att läsa den här boken. Eftersom det är en pjäs förklaras inte så mycket, vi som har läst böckerna vet ju vad det hela handlar om och refererar till. Kan man sin Harry Potter så är detta en underbar läsupplevelse. Den här historien tar vid där på HP and the Deathly Hallows slutade, där på stationen när Harry och Ginny ska vinka av deras barn som ska till Hogwarts.

Jag gillade verkligen Harry Potter and the Cursed Child, det är underbart att få vara tillbaka och även känslan finns där. Det är humoristiskt, mörkt, tar oväntade vändningar och alldeles alldeles underbart. Jag älskar karaktärerna, vänskapen mellan Albus och Scorpius är så himla fin. Tycker om att man gjort sönerna till bästa vänner med tanke på att deras pappor var ärkefiender.  Och Scorpius blev min favoritkaraktär genom hela berättelsen och han bevisade att inte alla som hamnar i Slytherin är onda.

Betyg: 4 av 5.

Böcker jag läst av J.K Rowling:
Harry Potter and the Scorcerer´s Stone
Harry Potter and the Chamber of Secrets
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Harry Potter and the Goblet of Fire
Harry Potter and the Order of the Phoenix
Harry Potter and the Half-Blood Prince
Harry Potter and the Deathly Hallows

måndag 5 september 2016

TV-serie: Narcos - Säsong 1

Titel: Narcos - Säsong 1
Premiär: 28 augusti 2015
Längd: ca 50 min per avsnitt
Antal avsnitt: 10
Skådespelare: Wagner Moura, Boyd Holbrook, Pedro Pascal, Joanna Christie, Paulina Gaitan, Diego Catano, Paulina Garcia
Genre: Biography | Drama | Crime 
Betyg på IMDb: 8,9

Handling: Först fick de kokainet. Sedan pengarna. Nu vill de colombianska kartellerna ha makten och då blir det krig. 
I serien Narcos får vi följa uppbyggandet av den colombianske knarkkungen Pablo Escobars imperium och hur hans liv såg ut under tiden. Handlingen inriktar sig mestadels på två poliser och en militärs försök till att stoppa Escobars framfart. Mord och brutalt våld utgör en stor del av handlingen, men också spännande dialoger och känslomässiga ögonblick. 

Kommentarer: Varenda människa på jobbet har pratar om den här serien, har velat se den ett tag men som alltid hamnade något emellan. Men nu har jag äntligen sett första säsongen. Ibland kan det ta mig en 2-3 avsnitt till att fastna för en serie, men så var inte fallet med Narcos. Serien imponerar från första stund och jag var fast efter första avsnittet. 

Narcos är en riktigt bra och trovärdig serie från Netflix. De levererar en riktigt intressant historiskt kriminaldrama som är hämtad från verkligheten. Något som trappar upp trovärdigheten ännu mera är att man använder sig av äkta arkivmaterial med riktiga bilder och filmklipp från olika nyhetsarkiv. Ibland känns det nästan som att titta på en dokumentär, mycket smart och välgjort. Man bör nog inte vara så känslig för våld när man ser Narcos, för här är det riktigt våldsamt. Karaktärerna är omänskliga, plata o plomo (pengar eller bly/kula) är en mening som förekommer väldigt ofta. 

Något som fick mig att jubla högt är att dialogerna förs på engelska och spanska. De som borde prata engelska med varandra gör det, de som borde prata spanska med varandra gör det. Wagner Moura är jag inte familjär med sedan tidigare men han är fullkomligt briljant som Pablo Escobar. Jag har läst att han inte pratade ett ord spanska när han blev castad som Escobar, han är från Brasilien. När han fick rollen gick han tillbaka till skolbänken och lärde sig spanska för att gestalta maffiakungen. Övriga skådespelare gör även de bra ifrån sig. 

Netflix har fått lite kritig för att de spanska dialogerna låter fruktansvärt för spansktalande människor då de övriga skådespelarna inte är från Colombia utan från olika sydamerikanska länder och dialekterna skiljer sig åt. Tydligen ska dialekterna i Narcos vara lite all over the place. För mig som kan minimalt med spanska är det inget jag märker eller hör någon skillnad på, I mina ögon låter det som att Wagner Moura är från ett spansktalande land. 

Vill ni se en välgjord serie, som dessutom är verklighetsbaserad rekommenderar jag denna. Säsong 2 släpptes på Netflix i fredags. Kommer inte dröja länge innan jag plöjer den. 

Film: Livet efter dig

Titel: Me Before You
Premiär: 23 maj i Usa - 17 juni i Sverige
Längd: 1 h 50 min
Skådespelare: Sam Claflin, Emilia Clarke, Charles Dance, Samantha Spiro, Brendan Coyle, Jenna Coleman, Janet McTeer
Genre: Drama | Romance 
Betyg på IMDb: 7,5
Länk till IMDb

Handling: Louisa "Lou" Clark bor i en pittoresk stad på den engelska landsbygden. Utan att veta vad hon egentligen vill i livet hoppar hon mellan olika ströjobb och hjälper till att försörja sina föräldrar. Lous vanligtvis så positiva inställning ställs på prov när hon erbjuds ett arbete som personlig assisten åt Will Traynor, en framgångsrik ung aktiemäklare som blivit rullstolsburen i en olycka. Olyckan kom att förändra Wills liv på ett ögonblick. han som en gång var en aktiv äventyrare har förvandlats till en cyniker som gett upp allt, ända till Lou bestämmer sig för att visa honom att livet är värt att leva. Tillsammans upplever de en omvälvande tid och upptäcker att deras liv och hjärtan förändras på ett sätt de aldrig kunnat föreställa sig. 

Kommentarer: Vi som tycker om den här boken har nog kanske lite bävat för att se den här filmen. Jag gillar verkligen Jojo Moyes böcker och Livet efter dig gillade jag väldigt mycket. Boken blev ingen fullpott för mig men det var nära. Jag var lite sådär smånervös för att se filmen, givetvis hade jag höga förväntningar. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Visst har man tagit bort en hel del, allt får ju inte plats i en film men de har verkligen gjort ett bra jobb. 

Skådespelarna var verkligen rätt i sina respektive roller, Emilia Clarke och Sam Clafin hade bra kemi även om inte Sam övertygade mig i varje scen, men jag är nöjd då de båda passar bra och är trovärdiga. De båda skådespelarna var fängslande i de känslosamma delarna. Kul att se Emilia Clarke i en annan typ av roll än som Mother of Dragons (love Mother of Dragons btw). Hon är helt enkelt strålande i den här filmen, hon lyckas vara charmig, rolig och berörande. 
Som jag sa innan förstår jag att man inte kan ha med allt som är står i boken men jag kände att själva karaktärsuppbyggandet gick lite väl fort. Vi som har läst boken vet men de som inte har det kan nog känna att något saknas. Eftersom vi inte får se så mycket av Will innan olyckan kan det kännas svårt att greppa.    
Kul att se Matthew Lewis aka Neville Longbottom spela Lous pojkvän Patrick. 

Det engelska landskapet är så himla vackert, ett fantastiks foto och jag känner att jag vill bila genom England efter att ha sett denna film. Det ville jag även innan men ännu mera efter att ha sett den här filmen.